torsdag 23 oktober 2014

Domedagen eller desserten?

Ja, det kan man undra. Jag vet inte, men jag känner mig mycket splittrad.

Som jag har sagt tidigare så ska jag arbeta året ut, tre dagar i veckan. För att "öva mig" på att bli pensionär! Halleluja så dumt, rent ut sagt "pucko i nöttan". Eller inte? Var det ett förståndigt beslut?

NÄ, det var inte ett förståndigt beslut. Det var ett desperat beslut! Rädd för att bli gammal? JA. Herre Gud, jag vet inte hur man gör när man är pensionär. Jag känner mig inte redo för att baka sockerkaka och putsa mässingsljusstakar och koppargrytor.

Faktum är att jag har inte accepterat att jag har fyllt 60 år, för fem år sedan! Jag går ju fortfarande och putsar på hur jag ska fira min 60-årsdag!

Väntar kanske dödens väntrum? Vad är skillnad förresten, Domedag eller Dödens väntrum? Förmodligen är skillnaden att Domedagen är sista dagen och Dödens väntrum där kan man sitta i flera år och vänta! Hemska tanke! Hu, jag blir kallsvettig! Fan vad obehagligt. 

Min mormor Blenda, satt i dödens väntrum i ÅTTA år! Varje kväll konstaterade hon, jaha, så blev det inte idag heller! Ve och fasa!

Vet ni, jag tror jag ska börja fila på 60-årsdagen. Ja, så ska jag göra. Det är ju faktiskt hög tid, eller hur?

En hejdundrande fest med buffé, god dricka och många gäster, i alla åldrar.. Så får det bli mina vänner. 

Snart är ju pensionen i kapp mig!

Oj, vad jag känner mig stressad! Mitt i en dunderförkylning och feber måste jag plötsligt tänka rationellt!! Det känns lite jobbigt, men absolut nödvändigt.

Nu måste jag smida medan järnet är varmt!! Oj, oj, lite stressigt, men jag är stresstålig.

//Ciao