onsdag 31 december 2014

Gott Nytt År

En omelett till lunch så här på årets sista dag kan väl passa bra?

Jominsann, jag lyckades att lägga in en bild, 
Det bådar gott inför det nya året, eller vad säger ni?

Det är ju 2015 som jag ska få lite fart på bloggen/bloggarna!
Ja, jag har ju mer än en! Alla startade i desperat försök att få fart
på eländet!

Nu ska jag testa och se vilken som ger mig mest energi! 😘
(Ja, jag vet att det är mig det hänger på.)

Nu är ambitionen att mina fingrar ska dansa så de glöder på 

tangentbordet och allt käckt jag har på Hjärnkontoret ska
bara flöda ut, jodå, som sagt vad.

Och lite bilder på det så blir det hur bra som helst. 😎
//Ciao 

torsdag 11 december 2014

Hopplöst läge

Jag har ju gnällt i långbänk om hur svårt jag har för att "få till det" när jag ska blogga. Hur svårt kan det vara? Jag bara undrar.

Hela huvudet är fullt med vad jag vill skriva, men det går inte. Vet ni, det ultimata hade varit att ha en sladd kopplad från min hjärna och rakt in i datorn, då ni, då skulle det bli skriva av!

Men då kanske det är stor risk att all annan skit jag har på Hjärnkontoret också kommer med!! Ve och fasa, det blir inte bra, då är chansen stor att jag blir idiotförklarad. På riktigt.

Nä, jag får helt enkelt skärpa mig nu. Vi närmar ju oss julen med stormsteg nu. Här pysslas och fixas och trixas, så visst finns det något att skriva om, men det vill sig inte riktigt ändå. Och julklappar som ska handlas, bara den proceduren är ju en pärs, ut och in i affärer, hugga tag i en massa prylar, vända fram och tillbaka, undra för sig själv "kan detta vara något". Nä, kanske inte eller jo förresten, ja ni vet själv!

Jag tycker det är mycket enklare att säga; "tala om för mig vad jag ska köpa och var det finns" så gör jag det! Det är lathet, brist på fantasi och inget roligt alls och definitivt ingen överraskning, för visst är det roligare att öppna paket som man inte vet vad den innehåller?

Men i morgon ska jag köpa gran och klä den på kvällen. Sen, blir allt mycket lättare och roligare! Visst är det så?  //Ciao. 


torsdag 23 oktober 2014

Domedagen eller desserten?

Ja, det kan man undra. Jag vet inte, men jag känner mig mycket splittrad.

Som jag har sagt tidigare så ska jag arbeta året ut, tre dagar i veckan. För att "öva mig" på att bli pensionär! Halleluja så dumt, rent ut sagt "pucko i nöttan". Eller inte? Var det ett förståndigt beslut?

NÄ, det var inte ett förståndigt beslut. Det var ett desperat beslut! Rädd för att bli gammal? JA. Herre Gud, jag vet inte hur man gör när man är pensionär. Jag känner mig inte redo för att baka sockerkaka och putsa mässingsljusstakar och koppargrytor.

Faktum är att jag har inte accepterat att jag har fyllt 60 år, för fem år sedan! Jag går ju fortfarande och putsar på hur jag ska fira min 60-årsdag!

Väntar kanske dödens väntrum? Vad är skillnad förresten, Domedag eller Dödens väntrum? Förmodligen är skillnaden att Domedagen är sista dagen och Dödens väntrum där kan man sitta i flera år och vänta! Hemska tanke! Hu, jag blir kallsvettig! Fan vad obehagligt. 

Min mormor Blenda, satt i dödens väntrum i ÅTTA år! Varje kväll konstaterade hon, jaha, så blev det inte idag heller! Ve och fasa!

Vet ni, jag tror jag ska börja fila på 60-årsdagen. Ja, så ska jag göra. Det är ju faktiskt hög tid, eller hur?

En hejdundrande fest med buffé, god dricka och många gäster, i alla åldrar.. Så får det bli mina vänner. 

Snart är ju pensionen i kapp mig!

Oj, vad jag känner mig stressad! Mitt i en dunderförkylning och feber måste jag plötsligt tänka rationellt!! Det känns lite jobbigt, men absolut nödvändigt.

Nu måste jag smida medan järnet är varmt!! Oj, oj, lite stressigt, men jag är stresstålig.

//Ciao


onsdag 24 september 2014

Ibland kan man undra om det står rätt till

Jag sitter på min arbetsplats på övertid, om man säger så.

Jag skulle stämplat ut den 1 mars och gått i pension. Det gjorde jag inte. Varför?

Jo, jag fick "kalla fötter" och tyckte jag behövde öva på att vara pensionär!! Arbeta tre dagar i veckan året ut. Så jädrans dumt. Var fick jag det ifrån?

Nu sitter jag här "med skägget i brevlådan" och får jobba på och se glad ut. Så kan det gå om man inte tänker sig för ordentligt. 
//Ciao

fredag 29 augusti 2014

Jag kollar om jag kan



Kollar om jag kan lägga in bilder. Och det kunde jag!
Citronträdet är tyvärr inte mitt. Bilden är tagen i Toscana på Villa Stabbia.


Så här ser mitt ut! Inte mycket att skryta med, men det är mitt här i Svedala.

Det här var ju kul för mig, eller hur? Nu är det ju bara att sätta igång och skriva lite käcka och trevliga inlägg. Ha, lätt som en plätt ju.

Nu ska jag sortera bland mina bilder så jag kan hitta dem när det är dags att få fullt fart på denna bloggen. Tjoho


torsdag 29 maj 2014

Hur hittar man tillbaka?

Det finns nog inget bra svar på den frågan. Tyvärr. Det är upp till var och en individ. Var och en gör på sitt sätt.

Men om man nu inte har något sätt, ingen struktur, bara famlar runt i grumligt vatten. Vad gör man då? Finns det ingen handbok för oss? Nej. Det finns inte.

Jag har idag, suttit med milslånga och ganska krångliga papper som måste fyllas i, därför att min bror  "satte stövlarna och kapitulerade" den 12 maj.

Att det ska vara så opersonligt och komplicerat går ut över mitt förstånd!!!

Min bror var en älskad och omtyckt person. Han var till och med både trevlig och social.

Varför ska då allting bli så komplicerat?  Så ville inte Rolf ha det. Han var ingen "klyddig" kille. Han var en rak och normal människa. Så var han, min lillebror.

Jag blir lite "less" på denna byråkrati. Jag blir också ledsen på vissa frågor. Riktigt ledsen.  Vad vet dom? Myndigheterna, som lever i en värld av paragrafer? Bara ord på ett linjerat papper.  Ja, jag vet, de göra bara sitt jobb!! Men ändå.....
//Ciao.

måndag 12 maj 2014

Ännu ett offer är skördat

Den där förbannade Cancerdjävulen har varit i farten igen. Denna gången tog han min bror. Min lillebror. Jag hade bara en lillebror och honom tog den Djävulen.


Först flyttade han i min brors kropp. Han var inte ens inbjuden, han bara kom! Sen åt han och spydde ut svulster. När han blev sprängmätt, då tog han ett tag om honom och svepte bort honom från vår värld.!


I två år plågade Cancerdjävulen sakta men säkert livet ur min bror. Trots fantastiska läkare och sköterskor, som gjorde allt som stod i deras makt, så segrade den Djävulen till slut.


Det fanns månader när min bror satt med alla ässen på handen, men den där Djävulen samlade bara nya krafter under dessa perioder. Sen, när vi trodde allt gick åt rätt håll, då slog han till igen. Med full kraft! Smack! "tro inte ni kan bemästra mig"! tänkte han så?


OK, du vann, igen!


 Men FAN kommer och ta dig din Djävul, var så säker. Får bara forskningen alla de pengar och tid de behöver, så ligger den Djävulen risigt till, det är jag säker på. Jag ser fram emot det och jag kommer inte att sörja honom.


Min bror kämpade med näbbar och klor.


 Han ville komma till oss i Påskas. Han var ganska dålig redan då, men han ville till Skåne en gång till! Vi hämtade honom, han var här, han var glad. Vi körde honom hem igen. (Han bodde i Göteborg.) 


Hans nästa delmål var att få bli Morfar i Augusti, han såg verkligen fram emot det.


 Så blir det inte. Han får inte se sitt barnbarn och hans dotter får inte lyfta upp sitt nyfödda barn och säga; "Säg hej till Morfar".


Min bror fick bli 59 år. Man ska inte dö när man är 59 år.   //Ciao
 



onsdag 16 april 2014

Detta händer ibland

Ibland händer det, att när jag informerar människor om spelreglerna (på mitt jobb) så stirrar vissa storögt på mig! Nästan med förskräckelse. Faktiskt.

Min röst är inte sammetslen som Sanna Nielsens, den är ganska så skrovlig faktiskt. Jag tänker ibland när folk stirrar förskräckt och storögt på mig, vad tänker dom? Tror dom att jag är en "Trannsa"?

Det känns lite obehagligt när dom stirrar så. Eller är det som dom lyssnar koncentrerat på vad jag säger?

//Ciao

Hur bär dom sig åt?

Alla dessa suveräna bloggerskor och bloggare också för den delen, hur gör dom? Dessa fantastiska kvinnor som bloggar varje dag, lägger in fantastiska bilder på sin outfit, sitt hem och den fantastiska maten de lagat till middag?

De piffar och pysslar i hemmet, shoppar superfräcka kläder och skor, är på lunch i någon stad och äter med väninnor. Hur hinner dom? Alltid lika superfina. På kvällen sjunker de ner i ett underbart bad hemma i badrummet med härliga oljor, tända ljus och ett glas bubbel!

Sen efter det, myser dom i soffan framför en bra film!!

Men jag då? Vad gör jag för fel? När jag kommer hem från mitt jobb är jag astrött, orkar knappt laga mat, men gör det ändå. Efter maten finns det en massa disk och kastruller och matrester som ska tas omhand!

OK, jag ska inte vara sämre, här får ni dagens Outfit;

Svarta jeans från Lindex
Svart tröja m lång ärm från Lindex
Svart/vitrandigt linne från Kappahl
Svart kofta från Lindex
Vit sjal med svarta prickar från Mia & Nettan i Svedala
Svarta boots från Skopunkten

Bild saknas
Anledning? Kamera saknas

Dagens lunch; Medhavd pasta med köttfärssås i cerice matlåda från Lagerhaus med texten; Kan innehålla spår av rester
Dryck till detta; vanligt kranvatten

Middag ikväll?
Vet icke i skrivande stund. Är jag trött som ett helt ålderdomshem när jag kommer hem så kan det bli en omelett och sallad, men som sagt vet inte nu.

Ljuvligt bad ikväll? Kanske, jag har badkar, ja inget med bubblor, jag har oljor och annat som doftar gott, jag har också Bubbelvin att hälla i ett glas, jag har doftljus, så vem vet? Spännande värre, eller hur?

Vi hörs igen  //Ciao

Än har jag näsan ovanför vattenytan

Jo, det har jag, men det är precis. Ibland åker jag under, får en kallsup men sprattlar upp igen och superventilerar efter luft. Så känns det i varje fall. Jag vet inte vad andra tycker. Inte en susning och det är kanske lika bra det.

I dag är jag i Lund och arbetar. Det är inte det intressantaste precis. Lite ångestframkallande. Trist lokal, även om den fått en ganska så regäl uppfräschning så är här trist. Jag är i en källarlokal med galler för fönstren. Jag är här en ibland två gånger i veckan. Jag har varit här i tre eller fyra år. Jag vet inte så noga. Kanske är det mer. Inte en enda gång har fönstren blivit putsade, så då kan ni förstå att det är ganska suddigt att se ut. Slut på gnäll.

Påsken är på ingående. Det ska bli riktigt skönt att vara ledig hela påskhelgen plus några dagar till. Det är LYX på riktigt.

Umgås med familjen och vänner, fixa och dona både inne och ute. Äta gott och dricka gott. Härligt. Och vem vet, och Gud vill och jag har tur så blir det kanske lite bloggande också. Ambitioner finns, men är själen på min sida? Återstår att se mina vänner.

Tills vi ses igen säger jag  //Ciao




torsdag 10 april 2014

Man kan hålla sig för skratt

Jag min enfaldiga idiot trodde jag skulle få slut på bloggtorkan om jag anmälde mig till Blogg100!!

Ha ha, inte hjälpte det. 100 blogginlägg fram till den 13 maj tror jag att det är. Tjohejsan, detta är inlägg nr 9.  Fattas en hel drös eller hur?

Ja, så gick det med det. Nya tag. Krafttag. Hur nu det ska gå till!

Den som läser får se.  //Ciao

tisdag 11 mars 2014

Är det Onskan som styr?

Jag hörde på radion i förmiddags att Nils Horner har blivit skjuten. Bakifrån i huvudet på öppen gata i Kabul!!

Må de som ligger bakom dådet, leva i ständig skräck av att råka ut för samma feghet och må de känna sig jagade i resten av deras liv.

Jag lyssnar väldigt mycket på radio och han var en av mina favoriter bland "utlandskorrarna". Det tog hårt, jag nästan kände det som han var min vän. Och det var han ju, på sätt och vis, genom radion.

Mina tankar går till hans familj och arbetskamrater. Så tragiskt.

Mitt inlägg nr 8 och det var inte vad jag tänkt mig att skriva om. Nu blev det så.  //Ciao

söndag 9 mars 2014

Nu är det illa

Nr 7.
Nu är det illa på riktigt. Jag är inte med alls.

Jag är riktigt av banan och ligger efter med bloggandet.. Det är inte den 13 maj än, det är gott om tid än att komma ikapp, men ändå, det känns inte bra. Jag vill ju så gärna.

Här i min del av Skåne har vi haft ett underbart väder hela helgen. Jag däremot, har inte haft kraften, förmågan, vad ni vill, att kunna njuta och ta för mig. Jag har varit apatisk och handlingsförlamad . Tyvärr..

Jag har min bror i tankarna hela tiden. Jag har pratat med honom och vi bestämde att jag åker till honom den 25 mars och hem den 29 eller den 30.  Jag ska träffa hans läkare och sjuksköterska. Ska bli bra att få prata med dem, tillsammans med min bror.

Så är det just nu vänner.  Inget roligt men ändå känns det bra.     Ciao

fredag 7 mars 2014

Nr 6. Som blixten från en klar himmel

Som blixten från en klar himmel slår den till!!

Ångesten. Den bara är där, tar stryptag på mig, jag ser suddigt det slår lock för öronen och jag får ingen luft! Helvete vad jag blir trött. Jag får stora problem att koncentrera mig, jag känner mig yr, går liksom vid sidan om mig själv.

Sen, lika snabbt som den kom, försvinner den ut i tomma intet. Visst är det märkligt?

//Ciao

torsdag 6 mars 2014

Nr 5

Ja, man måste ju ha en rubrik. Jag kom inte på någon annan just nu så, så får det bli. Den är väl så god som någon annan, eller hur?

Ja, mina vänner, jag skriver för femte dagen "i blindo". Vet inte var jag ska börja, det är väldig oro på hjärnkontoret just nu. Jag ska ju skriva 100 inlägg fram till den 13 maj. Idag är jag bara ett inlägg back. Hurra för mig! Typ. 

Jag har massor att ventilera. Tro mig. Så är det. Jag kan t.e.x skriva om min brors kamp mot döden. Den är snart ikapp honom. Tyvärr. Jag kan också skriva om hur jag som storasyster känner det. Att behöva begrava min lillebror. Det är inte någon skön känsla kan jag tala om. Det är dessutom 30 mil mellan oss. Jag har massor med folk runt mig, han är ensam. Ja, han har vänner vid sin sida, men ingen familj. 

Det känns inte bra för mig, min bror säger "det är OK". Är det de, på riktigt?

Jag skulle ju också kunna berätta vad jag har ätit idag, lägga in receptet och tala om vilken oerhört strulig dag jag har haft på jobbet. Det känns ganska oväsentligt just nu, faktiskt. 

Vet ni, jag sätter punkt för ikväll. Återkommer i morgon. Då är det Fredag!  //Ciao och Bouna Notte. 

Ingen röd tråd

Nr 4.
Jag har ingen röd tråd i min blogg. Ska man ha det?

Kanske, kanske inte. Här finns ingen i alla fall. Jag skriver vad jag tänker just nu, vad det än månde vara. Om vädret t.e.x. Här i min del av Skåne så är det ganska OK för att vara i början på mars. Vi ligger på plusgrader, ingen blåst att tala om och framförallt ingen snö.

Jag läser väldigt många bloggar och jag kan nästan få ångest så genomtänkta vissa är. För att inte tala om hur superduktiga vissa är på att fotografera precis allting. Stylade hem, senaste modet i kläder, exemplariska barn, fint klädda och håret på plats. För att inte tala om hur snabbt och enkelt de sveper ihop en lunch eller middag. Upplagt snyggt på fint porslin och vackert dukat bord. My God, en helt vanlig dag, när regnet öser ner och blåsten slår mot fönstren fixar dom detta. Jag blir alldeles matt! Barnen deras spiller inte på den fina duken eller välter ut sitt dricksglas.

Är det sant eller lurar dom mig?  //Ciao där ute och ha en underbar dag

onsdag 5 mars 2014

Nr 3 om att inte fatta

Jag vet fortfarande inte om jag finns med bland de bloggande i Blogg100. Otroligt vad trög jag är, men jag är ju en patetisk innehavare av en blogg. Suck. Jag har ju ambitioner att vilja blogga. Jag har också massor i huvudet som behöver komma ut och ventileras. 

Jag fortsätter ett tag till så får vi se hur det går, eller hur? Är där någon som håller med mig? Det är inte det ultimata att blogga från IPaden, men den får duga tills jag kommer igång.   //Ciao

nr 2 Om att förmodligen inte fatta

Blogg100 logotype

Jo, som sagt, jag anmälde mig igår till Blogg 100. Så här ser den loggan ut.
Dock är jag tveksam till att jag finns med bland de bloggande!
 
Kanske lyckades jag inte med min anmälan, jag vet inte.
 
Jag fortsätter ändå att skriva ett tag till för säkerhets skull.
Ciao till er alla

tisdag 4 mars 2014

Tjosan Hejsan

Vem ni nu är där ute i etern.
Jag har checkat in på "Blogg 100". Minsann. Lite så försent, men det var tydligen OK.
Målet är 100 inlägg på hundra dagar och deadline är den 13 maj. Har jag uppfattat rätt?

Jag är tre inlägg back. Dessa kan jag komma ikapp, eller hur?

Man kan också lägga in loggan Blogg 100.
Och där "sket det sig ordentligt för Karin i Svedala!! Det gick icke!

Jag kommer att göra ett eller flera försök. Kanske lyckas jag. Vem vet, mirakel har ju skett tidigare!!

Detta är inlägg nr 1. Hoppas det syns någonstans!!!

Jag sätter nu punkt för första inlägget och återkommer med nr 2, samt hämta in de som ligger back.

Ha en skön kväll alla där ute i landet. Ciao.

onsdag 29 januari 2014

Hugg pitten av dom

Förlåt mitt språk, men jag menar vad jag skriver.
Hugg pitten av dom, ända ner till roten, strö salt i såret, klipp av en rejäl bit på deras tunga, sy igen käften, bind armarna och tatuera sedan in i pannan med fet stil "JAG ÄR ETT ÄCKEL".

Må de sedan leva resten av livet med en näst intill outhärdlig smärta.

Jag menar givetvis dessa kryp som kallar sig män och utnyttjar barn utan några som helst skrupler eller samvete. 

Jag såg på TV4 igår kväll. Såg hur illa dom far i Manilla. Barnen alltså. Vi pratar om barn! Sjukt.

Fyra kändisar är där för att genom TV-programmet värva faddrar till dessa utsatta barn. Programmet heter en Resa för livet.

Bland allt elände jag såg var där bland annat en stackars flicka, ja en flicka i tonåren vars uppgift var att försörja hela familjen som prostituerad!

Hon hade en jäkla massa småsyskon, en äldre bror och en mamma. Flickan försörjde hela familjen! Mamman hade bestämt att den äldre brodern inte skulle arbeta, han skulle studera! Då kunde han inte hjälpa till med försörjningen.

Mamman kunde ringa flickan när hon "arbetade" för att säga åt henne att skynda sig, för alla var hungriga!

I den mammans ris-skål skulle jag vilja kräka för att sedan tvinga henne att äta upp sitt ris! Det skulle jag kunna, utan att blinka.

Satan vad jag tycker att någon borde lärt den mamman att "lägga sina ben i kors" vid mer än ett tillfälle, eller själv ge sig ut på Manillas gator för att tjäna ihop pengar till mat för alla sina barn.

Ja, det var bara det jag ville säga, heder åt alla som gör något för dessa stackars barn som inte har bett att få komma till världen.

fredag 3 januari 2014

Hej och hå vilket sjå

Detta är bara en liten test om jag kan lägga in en bild. Varför inte ta lilla Myran.

Så här glad blir en liten Myra i badet. 

Tjoho, det gick vägen. 

torsdag 2 januari 2014

Sen

I morgon, tomorrow, domani eller manana? Vilket är bäst?

Jag har blivit överfallen av att allting kan vänta tills i morgon eller i bästa fall sen. Hur blev det såhär?

Vet inte riktigt, det har kommit smygande, bit för bit och det är icke lätt att skaka bort detta destruktiva tänkande. Nej det är inte lätt alls. 

Här var det nu tänkt att jag skulle lägga in en passande bild som jag har. Det gick inte!!

Då får det bli sen.  Ciao //