fredag 6 juli 2012

Kommatecken..

Så känner jag mig, som ett kommatecken. Ni vet, ett litet streck, som en myra ungefär och böjd lite, som om myran leker banan!!

Obetydlig och meningslös.

Men så är det ju faktiskt inte.

Det här lilla kommatecknet skiljer ju två meningar isär, så dom inte flyter ihop till något osammanhängande. som en ordningsvakt ungefär.

Oops! Ordningsvakt/man/kvinna!! Hur roligt är det på en skala??

Det är ändå så det är. På riktigt. Ordningsvakten/mannen/kvinnan, det är jag.

I min familj. Jag skiljer barnbarn åt när dom bråkar, jag skiljde även mina barn åt när dom bråkade som små barn, jag skiljer svart ifrån vitt i tvättkorgen, jag lägger gafflar i sitt fack och knivar i sitt, ser till att det blir rättvist mellan alla, osv. Ni fattar vad jag menar.

Även på min arbetsplats är jag emellanåt, ordnings.... Ser till att alla får vad dom ska ha, delar fixar, mm.

Så, så är det, för denna Karin. Hon är ordnings....på riktigt.

Detta var ett kort inlägg i en döende blogg. Kanske ett försök från ordnings... att få ordning och fart igen, vad vet jag?

Bloggen skriker efter luft, ordnings... ger den med detta inlägg lite andhämtning, men när kommer nästa inlägg?? vem vet? Inte jag, men kanske snart, så fort ordnings... får inspiration igen. Tills dess;

Ciao mina vänner och håll tummarna för att sommarvärme är på G...
Skicka en kommentar