Dags att ta ställning?

Att vara eller icke vara?
Om 4 månader och 7 dagar har jag rätt att gå i pension.

Alltså den 1 mars 2014 är jag berättigad att titulera mig Folkpensionär. På riktigt. Jag har också rätt att arbeta tills jag är 67 år. Alltså till mars 2016. Det är 2 år, 2 månader och 7 dagar till.

Fram tills i natt, hade jag bestämt mig för att arbeta 2014 ut. Med viss reducering. Heltid mars och april och sedan 3 dagar i veckan året ut.

I dag på morgonen vet jag inte hur jag ska göra.

Anledningen till mitt huvudbry med att "vara eller icke vara" beror på en händelse igår när jag var i Ystad och arbetade. Mycket tråkigt.

En person som inte arbetar på min arbetsplats, eller i min organisation och därmed inte vet hur våra arbetsregler ser ut, talade om för mig vilken dålig människa jag var.

"Du är totalt känslokall och du har ingen förmåga att känna sympati för människor, du förstår inte när människor är nervösa och stressade inför en situation, du har inte förmåga att förstå andra människor, sådana människor som du kan inte få något annat jobb, ett jobb där man är trevlig och har roligt, ett sådant jobb kan du aldrig få, därför arbetar du här. Jag hoppas du mår riktigt, riktigt dåligt ikväll när du kommer hem. Riktigt dåligt, tänk på det och du förtjänar inget annat"!

Svälj! Det känns inte roligt.

"Felet" jag gjorde, var att hans son var tvungen att följa samma regler som alla andra.

Det händer tyvärr ganska ofta att jag blir utskälld av personer. Personer som gapar och skriker på mig, talar om för mig att jag är en fullständigt idiot som inte kan göra "vissa undantag" just för deras skull. Dessa personers skrik och glåpord kan jag ganska snabbt skaka av mig.

Personen igår, gapade och skrek inte, han spände bara sin iskalla blick i mig och pekade med hela handen efter varje mening och upprepade flera gånger hur känslokall jag var.

På min arbetsplats har vi som jag nämde, vissa regler och föreskrifter som vi måste följa. ALLA som jobbar här måste det. Gör vi inte detta så begår vi tjänstefel och det är det ingen av oss som strävar efter. Att begå tjänstefel.

Jag kan också tala om att till min arbetsplats kommer man FRIVILLIGT. De har ingen skyldighet att komma hit och det är inte heller en rättighet.

Det är frivilligt och det kräver en del kunskap. Antingen intar man den själv eller så går man i en skola. Var och en avgör själv hur den ska göra. Det är inte gratis och det kan bli ganska dyrt.

Nu måste jag ta ställning. Vara kvar eller inte.

Det är mitt beslut och det är frivilligt. Jag måste bestämma vilket alternativ jag ska välja.

By the way, det är 2 månader kvar till Julafton.  Ciao