måndag 14 december 2015

Gran-Nojja, eller?

Ja, kära ni, jag vet inte. Fnatt kanske?
Hej förresten. Det var ett tag sedan jag var här och skrev och det är som vanligt när det gäller mig. Inget konstigt med det. Får inte tummarna loss till någonting och om de kommer loss, ja, då funkar det inte så bra.

Här på bloggen, har jag kommit åt några tangenter som gör texten så stor, så man kan tro jag är gravt synskadad, och jag vet ta mig fan inte hur jag ändrar tillbaks den!! Det räcker inte med att ångra. FAN. Detta skedde någon gång i somras, jag stängde ner och tänkte att det fixar sig. Det gjorde det inte, det är samma elände!

Nu ska jag skriva av mig om den här granen som de senaste åren håller på att göra mig vansinnig. Varför vet jag inte. Vad väntar jag mig? Att granen ska bli precis som "på bild"? Bara så av sig själv! Nä, så är det inte. Det funkar inte. Den blir inte så som jag tänker. Den blir som den blir, liksom.

Jag står där vid granen, tänker, tittar på grenarna, tänker, ja där blir den bra. Tar ett steg tillbaks till lådan med pynt. Tar upp det jag tänker hänga, vänder mig mot granen, Pang, Tjoff, vilken gren var det? Hänger upp på vad jag tror blir bra, tar nytt pynt, hela proceduren fortsätter, fram och tillbakts, fram och tillbaks, lådan tom, granen full. Jag? Totalt förvirrad!

Tittar och säger till mig själv; "Så skulle det ju inte bli, så hängde inte jag, vad har hänt"? Jag vet inte. Fattar ingenting och det ser inte klokt ut. Så kan jag inte ha det! Börjar plocka bort och hänga om, letar fram nytt pynt i andra lådor, det blir inte bättre. Kaos uppstår i mitt huvud. Börjar om igen. Osv.

Detta är fan i mej inte klokt! Vad håller jag på med? Vad blir fel? Blir det fel? Vid det här laget brukar jag ta ett förnuftigt beslut; säger till mig själv, lägg ner Karin, låt den vara, stå till sig, den blir bättre i morgon. Tag det lugnt. "Ta det Piano Karin, du är trött, behöver vila och få lite distans".

Så håller jag på, ibland i flera dagar! Både granen och jag är less till slut. Vi vill inte se varandra, vi tål helt enkelt inte varandra!

Detta är inte normalt har jag kommit fram till, ändå fortsätter jag! Jag tänker att det är fel på granen, jag har de senaste åren haft en kungsgran för den är så vacker. Ja, granen är vacker, men.. I år tänkte jag, jag lägger inte en massa pengar på en kungsgran, jag köper en "vanlig" gran. En rödgran.

Ha ha, kyss mig där solen aldrig skiner! Det blev inte bättre! Jag sparade några hundralappar, men granen blev inte som jag tänkte.

Vet ni, jag tror faktiskt inte att det är granen det är fel på. Det beror ej heller på julgranspyntet.
Jag tror det är på mig det beror! Ni vet, det som brukar kallas "handhavandefel"!!!!

Ett tag idag, så tänkte jag att jag skaffar mig sjukdomen "allergisk mot gran" och köper en fejkad gran, en som är väldigt stilig och perfekt och kostar väl lite drygt tusenlappen. Så gör jag nog, tänkte jag och får därmed den perfekta granen och frid i själen.

Det är nu, när jag tagit beslutet om "allergisk mot äkta gran" som det slår ner som blixten från en klar himmel i min krokiga hjärna! Har jag en skruv lös! Den fejkade granen ska ju också pyntas! Av mig! Med mitt pynt! Här mina vänner så förstår jag!

Halleluja! Jag är botad från min "gran-nojja! Så skönt att veta att jag är normal. Tror jag. Det är som det är och blir som det blir. Jag kan lägga ner, koppla av, titta på granen och tänka; Jaha, den blev så i år! Gilla läget. Pust så skönt. Lugn och frid i själen. 2015 års gran blev så här och jag gjorde det bästa jag kunde. Punkt.

PS. Eventuellt kommer jag att göra några små justeringar, det är normalt. Lycka till med eran gran, ni som inte har pyntat den än. Den blir som den blir, så är det. Trevlig kväll.





Skicka en kommentar