onsdag 29 februari 2012

En vanlig människa

En helt vanlig människa? Ja, jag är hur vanlig som helst. Inget ovanligt med det. Vissa säger att varje människa är unik. Vad är unik? One of the kind?

Det finns bara en jag. Tur är väl det, skulle jag vilja påstå. Bevara världen ifrån två Karin F. Jag kan ge er ett exempel;

I förrgår var jag hos tandläkaren. Jag hade en visdomstand som han tyckte skulle bort. Detta har jag då bearbetat med mig själv i cirka två år.

Dra ut en tand! Mama Mia, tänk om jag dör när han ska bedöva, eller ännu värre, tänk om bedövningen aldrig försvinner? Då blir jag lam i halva käften resten av livet!!!

Efter många om och men och tusen bedrövelser blev det bestämt. Den 27 februari 2012 klockan 12.00 skulle tanden lämna min käft.

Jag tog ut en semesterdag. Nästa utmaning var att köra bil från Svedala till Malmö. Mitt inne i stan!
Vänliga människor hade sagt åt mig att parkera i parkeringshuset Anna. Hur enkelt som helst.

Så får det bli. Jag lämnar Svedala kl 10.45 för att hinna i tid. Ute på E65:an in mot Malmö kommer nästa problem. Hur kommer jag till P-huset Anna på enklaste sätt? Jag har ingen aning. Hjärnan är blank. Amiralsgatan! Jag måste till Amiralsgatan. Sen är det bara rakt fram och svänga vänster när jag ser P-huset. Oj, oj, oj.. Ångest och vånda, Helvete..

Jag ska befria er från hur jag tog mig dit, men PLÖTSLIGT var jag där.

Jag kör in i P-huset och nästa chock kommer snabbt. Inga lediga platser på Plan 1. (Det hade dom inte sagt, dom som tyckte att P-huset Anna var perfekt för mig) Jag fortsätter att köra upp till plan 2, 3, 4, 5, inga platser lediga, jag fortsätter till plan 6, där får jag en känsla av att jag är på väg upp till himlen, "har jag dött utan att jag märkt det".. Precis innan uppfarten till plan 7 blir det Bingo!!

Här står jag nu och vet inte hur jag ska ta mig ner till gatan. Finns här trappor? Var? Hela tiden ekar det i mitt huvud, "för helvete Karin, kom nu ihåg att du är på plan 6, annars hittar du aldrig bilen igen". Jag ser en hiss, går dit och trycker på knappen. Hissen kommer och i hissen står en kvinna! Utan att tänka frågar jag henne "bor du här"? Hon tittar förvånat på mig. Jag känner mig lite dum faktiskt. Frågan liksom kom bara! Min nästa kommentar till henne är; "oj, har du kört ända upp till plan 7"?

Som tur är, så var det en snabb hiss och vi är ute på Kaptensgatan. Hon går målmedvetet och världsvant iväg. Jag går efter, spänd som en fiolsträng och med stela ben. Jag är så spänd och ångestladdad så jag får ont i min liktorn! Kvinnan framför mig har ingen liktorn, hon svävar över trottoaren.

Här mina vänner är klockan 11.20. Jag är framme hos tandläkaren, 40 minuter förtidigt!!!11

I inledningen så skrev jag; Bevara världen ifrån två, eller ännu värre, flera Karin F!
(kanske inte fel med unik?) Eller rätta ordet ska kanske vara Udda?

Ha en skön kväll mina vänner. Ciao och Bouna Notte.
Skicka en kommentar