Visst är det härligt att leva. När jag intog min plats vid spisen så ringde telefonen. "Vad gör ni? Ska ni äta middag?" Ja, svarade jag. Jag ska göra lasagne. "OK, kan vi komma?"
Ja, det är klart ni kan, svarade jag.
Det var yngste sonen med sin son. (Sambon kunde inte komma, tyvärr) Sonen fick rester ifrån gårdagen (han är vegeterian) och barnbarnet fick pennepasta med kycklingfilé (också rester ifrån gårdagen, han tycker inte om lasagne). Mannen och jag åt lasagne. Massor över! Middag i morgon är därmed fixad och resten in i frysen till en annan dag när man är stressad.
Så kan det gå, mina vänner. Slutet gott, alla mätta och en härlig avslutning på söndagen.
Ciao och Bouna notte.
1 kommentar:
Du har verkligen kommit igång med din blogg. Rolig att läsa och jag följer med förtjusning!
Skicka en kommentar