Att inse sanningen

#Blogg100inläggen
10/100

Att plötsligt inse sanningen att man är pensionär! Har ni råkat ut för det? Har ni accepterat detta faktum? Eller de flesta av er har långt dit?

Jag har lite svårt att acceptera detta. Jag förtränger det hela tiden. "Blanda inte ihop mig med pensionärer" säger jag allt som oftast. Jag kan säga till familjen när jag varit någonstans "men Herre Gud, där var ju bara pensionärer"!! Men du är ju själv pensionär brukar min dotter säga. Va? Jag? Är jag?

Jag har ju inte tagit tag i min 60-årsdag ännu! Jag planerar för den fortfarande. Vänner säger att det är ju underbart att vara pensionär, du äger din tid, du gör vad du vill, om du vill, får jag höra. Typiska kommentarer från pensionärer är "tiden flyger iväg, jag har fullt upp hela tiden"! Jag frågar "vad gör du då"? "dagarna bara rusar iväg" fortfarande inget svar på min fråga. Jag frågar igen och får svaret "det är fullt upp hela tiden"!!! Vad är "fullt upp" undrar jag igen, svaret är "det är fullt upp"!! Jag ger upp att få svar på min fråga, men jag undrar och grubblar på vad som är "fullt upp".

Det är inte så att jag är patetisk och försöker se ut som en fyrtioåring eller beter mig som en tonåring. så är det absolut inte Ve och fasa för att "vilja men inte kunna". Så illa ställt är det inte med mig. Det är bara att jag inte hängt med i åren!

Jag har nu kommit fram till att det är väl bara att inse "att jag ska fylla 67 år snart. (om
2 veckor) Det ger mig lite "lock för öronen och fladder i blicken" när jag säger det åt mig. Jag måste upprepa ett par gånger men känslan är obehagligt. Detta ska jag arbeta med har jag bestämt mig för.

Jag jobbar fortfarande, en vecka då och då, vid behov på min "gamla arbetsplats". De ringer och frågar om jag kan komma när någon är sjuk eller någon vill vara lite extra ledig eller ha semester.
Hittills i år har jag arbetat mellan nyår och trettonhelgen, vecka 8 när det var sportlov och nu denna vecka 10. Jag har även lovat att arbeta vecka 29 och vecka 31.

Kanske dags att börja "äga" och "ha fullt upp"!! Vad säger ni? Hur gör man?